I morse fick matte lön för sin möda med att springa runt och stänga av sommarvatten och ha sig. Hon sa att hon kände på sig att det skulle komma kyla. Kanske såg hon också någon väderprognos? Men inte sa de att det skulle bli SÅ HÄR kallt???  BBrrrrr....   tur att man har en stickad tröja!

Ja, när matte ropar upp hästarna så binder hon mig så att jag inte ska springa ivägen. Som om jag skulle drömma om att gå ut i hagen, det är ju EL i staketen. Och hästarna, ja de är rätt otäcka!

Igår kväll på promenaden var det skrikegrönt i gräset. "Sista ruschen!" sa matte, snart kommer vintern...

I söndags fick jag syn på de här söta små valprumporna när vi var hos Sofi i grannbyn...

Det hjälper inte att förtränga det. Hösten har gjort sitt intåg. Även om Grandins-pojken trotsigt väljer att fortfarande gå klädd i kortbyxor, så kan han inte rubba årstidernas växlingar.

Själv har jag lämplig färg för att förena mig med höstlöven och de vissna ormbunkarna.

Kan ingen ta mig bort från den här??  Var det inte dags att åka hem nu???

Hon satte upp mig på barnens studsmatta. Så larvigt. Det är inget för mig.

Så moster och jag klättrade upp mot ljuset....