Kan ingen ta mig bort från den här??  Var det inte dags att åka hem nu???

Hon satte upp mig på barnens studsmatta. Så larvigt. Det är inget för mig.

Så moster och jag klättrade upp mot ljuset....

När jag klättrade ner till den lilla svarta bäcken på botten av ravinen var det nåt spöke som rasslade. Gissa om jag fick fart upp igen!  PS ser Du hur mina öron står rakt ut av skräcken (farten?)

Det gick inte riktigt att få fram stämningen därnere med foton. Men matte försökte och försökte-

Annie visade oss en mycket mystisk plats. Det var som att direkt stiga ner till Sagan om Ringen!

Moster Annie är litet rädd för hästar. Hmm - hon protesterar nu....Därför har hon skaffat sig en av det lugnare slaget.

Jag var mycket intresserad av de små kattungarna, men de bara fräste och for iväg. "Hälsa på kaninen istället!" uppmanade matte. Vilken kanin? Jag såg då ingen...