Igår kväll på promenaden var det skrikegrönt i gräset. "Sista ruschen!" sa matte, snart kommer vintern...

I söndags fick jag syn på de här söta små valprumporna när vi var hos Sofi i grannbyn...

Det hjälper inte att förtränga det. Hösten har gjort sitt intåg. Även om Grandins-pojken trotsigt väljer att fortfarande gå klädd i kortbyxor, så kan han inte rubba årstidernas växlingar.

Själv har jag lämplig färg för att förena mig med höstlöven och de vissna ormbunkarna.

Kan ingen ta mig bort från den här??  Var det inte dags att åka hem nu???

Hon satte upp mig på barnens studsmatta. Så larvigt. Det är inget för mig.

Så moster och jag klättrade upp mot ljuset....

När jag klättrade ner till den lilla svarta bäcken på botten av ravinen var det nåt spöke som rasslade. Gissa om jag fick fart upp igen!  PS ser Du hur mina öron står rakt ut av skräcken (farten?)

Det gick inte riktigt att få fram stämningen därnere med foton. Men matte försökte och försökte-